Det är inte mycket som har gått bra den sista månaden.
Alla vårdcentralbesök tar knäcken på mig, och det verkar som sagt inte ta slut än på ett tag.

Idag sa sköterskan att det vätskade sig, men inget var. Är öm som fan och kan fortfarande inte sitta ordentligt. Glömmer jag bort det och försöker sitta som vanligt ändå, så får jag mer ont..

WTF liksom, kan det inte ta slut nu?

Så nu när jag börjar känna mig trött så kryper det i kroppen på mig, allt signalerar till mig att jag inte ska lägga mig ner, jag kan ju inte sova ordentligt ändå och jag får ju bara mer ömma punkter som jag gnäller om sen.

Vill inte sova mer nu, men det finns inget att sysselsätta mig med för att vara vaken heller..

Så vad gör man? Jo man går och lägger sig ändå och hoppas på att mardrömmar och konstanta uppvaknanden ger vika i alla fall en natt, så jag får sova ordentligt. Vakna utvilad och må bra!
Men.. Det kommer vara likadant imorgon när klockan ringer (den är ställd för att jag ska vakna och försöka uppleva dagen) och jag ska sätta mig på sängkanten. Ryggontet, ömheten och oviljan att göra något alls innan allt släppt.

Ingen motion, kramp i låren och soppor.
Fan vilken bra dag det kommer bli..